Släpp fixarkepsen

Känner du ibland att alla bollar landar i ditt knä? Att du får lösa alla problem - både på jobbet och hemma? Gör det ibland att tid och kraft inte räcker till? Kanske är det dags att prova en ny strategi.

För några år sedan kom min ena dotter hem från skolan och var ledsen. Hon var åtta år och hade hamnat i en jobbig situation. Min dotter är en av de mest sociala människor jag känner. Hon älskar människor och vill helst umgås med allt och alla hela tiden. Vid det här tillfället var hon ledsen eftersom en av de andra tjejerna i skolan (vi kan kalla henne A) ville umgås med henne, och bara henne, varje dag. Det gjorde att min dotter kände sig låst. Hon gillade verkligen A och lekte gärna med henne men hon ville kunna umgås även med andra kompisar. För att inte riskera att A blev ledsen eller hamnade utanför lät hon dock bli.

Jag kände hur mitt mammahjärta värkte när jag hörde min dotter berätta om det här samtidigt som hennes tårar rann nedför kinderna. Min spontana reaktion var att jag ville erbjuda mig att kontakta A:s föräldrar för att vi tillsammans skulle reda ut det här på ett sätt som gjorde båda tjejerna nöjda men tack och lov hejdade jag mig. I stället valde jag att använda ett coachande förhållningssätt i vårt samtal och börja med att ställa frågor. Så vårt samtal blev så här:

Jag: Hur skulle du vilja att det var?

Hon: Jag skulle vilja leka med A men också kunna leka med andra ibland utan att hon blir ledsen eller utanför.

Jag: Ok, och vad skulle du kunna göra för att det ska bli så?

Hon: Jag skulle kunna prata med A och säga det.

Jag: Vad mer skulle du kunna göra?

Hon: Hmm... Jag skulle kunna föreslå att vi ska leka flera stycken tillsammans för då kan ju jag få leka med andra utan att hon blir utanför.

Jag: Finns det ytterligare något du skulle kunna göra?

Hon: Jag kanske skulle kunna prata med fröken och be henne att vi tar upp i klassen att det är ok att leka med olika personer och att ändå vara en bra kompis.

Jag: Ok, och vilka av de här sakerna vill du göra?

Hon: Jag vill nog göra alla.

Jag: Och vilken vill du börja med?

Hon: Jag vill börja med att prata med A.

Jag: Ok. Är det något du vill att jag hjälper dig med?

När jag hade frågat det tittar min dotter på mig med en överseende blick och säger med eftertryck: Mamma - jag klarar mig själv!

Det var häftigt att se hur några få frågor fick henne att själv hitta en strategi för hur hon skulle hantera situationen och det var ännu häftigare att se hur hon dagen efter kom hem från skolan och strålade som en sol. Hon berättade att hon hade pratat med A som hade förstått och inte blivit arg. Under rasten hade de lekt i ett stort gäng och haft jättekul tillsammans och sedan hade hon pratat med läraren som lett en fin diskussion om kamratskap. Hon var så glad och stolt över att ha lyckats lösa sin situation på egen hand.

När en person kommer till oss med ett problem så tar vi ofta på oss ansvaret att hjälpa till att lösa det där problemet genom att sätta på oss fixarkepsen och komma med förslag på lösningar. Det görs med största omtanke och välvilja men tänk om det inte alltid är det bästa sättet att hjälpa. Tänk om personen bara vill att du ska veta. Tänk om den som berättar inte behöver dina råd. När du oombedda ger råd säger du ju indirekt: Jag tror inte att du klarar av att lösa det här själv. Därför tänker jag göra det åt dig. Jag förstår att det inte är det du menar. Men tyvärr kan det uppfattas så, medvetet eller omedvetet. Genom att ge oombedda råd när människor har förmågan att själva lösa sina problem finns risken att du underbygger deras förmåga. 

Betyder det att du aldrig ska ge råd? Självklart inte. Ibland är råd precis vad människor behöver. Ibland har de inte den kunskap eller de mandat som krävs för att lösa sina utmaningar själv. Och då ber de ofta om dem. Men när de inte gör det - prova att låta fixarkepsen ligga på hyllan en stund och börja med att ställa några frågor. Jag tror att både du och dem kommer att bli överraskad över hur ofta de faktiskt sitter på svaren själva.

När jag pratade om det här på en ledarutbildning så frågade en av deltagarna, lite irriterat: Men hur ska jag kunna veta om de vill ha mina råd eller inte? och mitt svar var enkelt: Fråga! Fråga: Vad behöver du från mig just nu? Ibland kommer de att svara att de vill att du berättar vad de ska göra och ibland kommer de att svara att de bara ville att du skulle veta. 

Genom ett coachande förhållningssätt och coachande frågor kan du bygga EMPOWERMENT och hjälpa människor att känna att de själva har makt och förmåga att påverka sin egen situation. Genom att be dem beskriva hur de vill att det ska vara, fundera på vad de kan göra för att komma dit och vem de kan ta hjälp av kan du hjälpa dem att hitta sin egen väg och växa som människor. Och kanske är det den bästa hjälp du kan ge dem.

När skulle du kunna lämna fixarkepsen på hyllan?